Värdig omsorg

I Almedalen kom Göran Hägglund (KD) med löftet om att de 85-åringar som vill ha plats på ett äldreboende ska få det utan biståndsbedömning. Även miljöpartiet har i sin kommunala budget här i Göteborg lagt fram samma förslag. Vid en första tanke kan detta tyckas vara en tilltalande och mänsklig åtgärd. Men det finns flera frågeställningar som inte har några självklara svar vid ett eventuellt införande.

Hur åldern påverkar oss är väldigt individuellt, en 85-åring kan vara betydligt piggare både mentalt och fysiskt än en 75-åring. Utan biståndsbedömning kan då en 85-åring med mindre behov ”gå före” en 75-åring som är i stort behov av plats. Invändningen kan då vara ett en ”pigg” 85-åring söker sig inte till ett äldreboende. Nej det är nog riktigt, men vem bestämmer i vilken turordning de äldre skall få plats om vi inte har någon form av bedömning av vem som har störst behov.

Precis som på en akutmottagning där en bedömning görs över vilken prioritering som patienten har måste vi även inom äldreomsorgen göra en bedömning.

En annan sak som oroar mig mer är hur närstående kan komma att driva på den äldre att flytta till ett äldreboende bara för att det är tryggare att ha den äldre på ett boende än i hemmet. Många äldre som inte vill flytta och som kan klara sig i sitt hem med hjälp av hemtjänst kan känna sig tvingade att göra barn eller andra släktingar till viljes. Det kan vara svårt att argumentera mot anhöriga och mot den äldres vilja sker så flytten. En utveckling som jag inte vill att våra äldre ska behöva uppleva utan en riktigt gjord biståndsbedömning kan öppna upp andra möjligheter för den äldre.

Nej, en plats till ett särskilt boende för äldre måste fortsatt vara biståndsbedömnt för att dels försäkra att den person med störst behov får en plats och dels för att äldre inte ska bli tvingade av anhöriga att flytta mot sin vilja.  

Vad vi istället behöver göra är, att vid en biståndsbedömning måste större hänsyn tas till oro, ångest, ensamhet och nedstämdhet än vad som görs på många håll i dag. Socialtjänstlagens paragraf gällande äldre människor om att leva ett värdigt liv och känna välbefinnande måste tydligare definieras.

Den 1 januari 2011 trädde ett flertal författningsändringar inom äldreomsorgen i kraft, ”Värdigt liv i äldreomsorgen”. Regeringen har infört en nationell värdegrund vilket ger den äldre betydligt större möjligheter till att själv bestämma över sin situation. Men för att detta skall bli möjligt i praktiken måste kommunerna ta fram tydliga kriterier om vad som är ett värdigt liv. Folkpartiet vill därför införa ett antal mätbara kvalitetskriterier som blir styrande för verksamheten över staden. Med kvalitetskraven som grund vill vi ha en omsorgsgaranti som skapar en likvärdighet för alla kommunens äldre och om inte garantin uppfylls skall den äldre erhålla ersättning som kompensation.

På så vis kan vi garantera att den som är i störst behov av en plats på äldreboende också får den samtidigt som vi öppnar upp för en biståndsbedömning som ger ett värdigt liv fram till livets slut.  

 

Matlåda med eller utan samtal.

I onsdags ordnade Akademikerförbundet SSR ett samtal om hur villkoren för biståndshandläggare och chefer i Göteborgs stad påverkar kvaliteten. För att våra äldre ska få en omsorg och vård som är både rättssäker och av god kvalitet krävs att de som gör bedömningarna har förutsättningar för att kunna utföra sitt arbete på ett professionellt sätt. SSR har gjort en nationell undersökning som har fått namnet "Matlåda med eller utan samtal", och därefter kompletterat med egna intervjuer och enkäter med ca ett 50-tal biståndshandläggare och chefer i Göteborg.

Resultatet förfärrar och här finns mycket som måste förbättras, nedan ett axplock av synpunkterna.
Enligt socialtjänstlagen ska den äldres behov ligga till grund för biståndsbedömning och beslut. Men är det verkligen så eller är det kommunens budget som är viktigast? Endast hälften av handläggarna tycker att den äldres behov väger tyngst medan resten anser att det är budgeten som styr. Flera i publiken vittnade också om att de har klara direktiv om att budgeten måste hållas även om det går ut över de äldres behov! Detta är något som vi länge hävdat och vi vet också att äldreomsorgen under lång tid varit underfinansierad.

Mer än hälften av handläggarna svarar nej på frågan om de tycker att Göteborgs stad lever upp till lagens krav om rättssäkerhet och kvalitet. Hälften anser att de lokala riktlinjerna bara delvis är förenliga med socialtjänstlagen. Vi anser att det behöver göras en översyn av de kommunala riktlinjerna. Nuvarande regelverk, sedan 2006, gör det svårt för den enskilde att få en plats på ett särskilt boende. Vi kan också se av de överklagande som görs att staden har en restriktiv bedömning för den äldre att få en plats. Flera av de som överklagat och fått rätt har hänvisat till ensamhet, otrygghet och oro. Vi vill se mindre strikta regler som tar mer hänsyn till den äldres behov så därför lägger vi nu ett yrkande i kommunstyrelsen om en översyn av riktlinjerna.

Något som betonas i rapporten är hur chefernas förutsättningar ser ut för att leda medarbetare och verksamhet vilket är avgörande för resultaten. Det visar sig i undersökningen att chefer inom äldreomsorgen har dubbelt så många underställda som chefer i manligt dominerade branscher. De flesta chefer har ca 40 medarbetare och anser att det är för många för att kunna vara en närvarande chef, hinna gå igenom arbetsmetoder och driva förändrade arbetssätt, ca 20 st medarbetare brukar vara ett rimligt antal.

Som sagt, är har jag tagit upp tre punkter men det fanns mycket mer i utredningen som belyser att biståndsbedömarnas förutsättningar för att göra ett bra arbete för att ge våra äldre en väl fungerade omsorg är begränsade och här behövs ett ordentligt omtag, helt enkelt en ny äldrepolitik i Göteborg.

Stadens äldre förtjänar bättre

Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen publicerade i dag rapporten Öppna jämförelser – Vården och omsorgen om äldre. Tyvärr ligger Göteborgs stad kvar på anmärkningsvärt låga nivåer när landets alla kommuner rankas. Det är för dåligt och stadens äldre förtjänar bättre.

Det är allvarligt och oroande att Göteborg fortsätter att ligga kvar på botten, det gäller särskilt äldres trygghet. Det är uppenbart att Socialdemokraternas satsningar på äldreomsorgen inte når fram eller räcker. Nu får vi också svart på vitt att de äldre är allt mindre nöjda med maten som serveras på stadens boenden.

När Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet presenterade sin budget i våras gjordes ett stort nummer av att de satsade på äldreomsorgen. Men några satsningar har vi inte kunnat se. Den slutsatsen gör även Stadsledningskontoret som menar att de inte kan se en ekonomisk satsning på äldreomsorgen, trots en låg kostnadsutveckling.

Det är uppenbart att majoritetens resursfördelningsmodell inte fungerar. Resurserna till äldreomsorgen måste öronmärkas. Stadens äldre kan inte vara en budgetregulator.

Folkpartiet har presenterat en rad åtgärder som måste vidtas. För det behövs verkligen ett lyft av äldreomsorgen i Göteborg.

Tomten kommer inte till alla barn.

Nu är det snart jul och för de flesta innebär det god mat, julklappar och gemenskap men inte alla i vårt samhälle får del av det. Julen är kanske i första hand barnens högtid men många får vänta förgäves på tomten.

Många barn lever i ekonomisk utsatt vilket innebär att familjen har låg inkomststandard där de disponibla inkomsterna endast räcker tíll basutgifterna. Den absolut viktigaste faktorn för att färre barn inte ska behöva leva i utsatthet är föräldrarnas möjlighet till försörjning. I Rädda Barnens årsrapport för 2013 är det positivt att läsa att barnfattigdomen fortsätter att minska med ca 10 000 barn sedan förra mätningen, 215 av 290 kommuner har lägre andel barn i ekonomisk utsatthet än året innan. Däremot fortsätter skillnaderna att öka när det gäller de ekonomiska uppväxtvillkoren mellan de med högst respektive lägst inkomst. De största skillnaderna finns mellan storstädernas stadsdelar, i till exempel Torslanda är det bara 1,5 % av barnen medan det i Bergsjön är hela 55,7 %.

Därför är det glädjande att sysselsättningen nu ökar i de utsatta områden där regeringen satsat extra pengar för att minska segreationen. Tillgång till arbete och minskat beroende av försörningsbidrag är vägen till att fler barn lyfts ur fattigdom och får möjlighet till en bättre utveckling under sin uppväxt. Mycket återstår innan vi har nått målet att inga barn ska behöva leva i ekonomisk utsatthet men vi har tagit ett litet steg i rätt riktning under det gångna året.

Sveriges Radio har gjort en undersökning om julmaten på landets äldreboenden. Tyvärr är det många älder som varken får julskinka eller sill, mat som många äldre förknippar starkt med julen. Det är beklämmande att inte alla våra äldre kan få den julmat de önskar och som skall vara både vällagad och god. Inte heller på nyårsafton bjuds det på det som många förknippar med den dagen, bubbel. En av de äldre tycker dock att det kan kvitta med kommentaren att boendet är inte en inspirerande miljö för bubbel. Det må vara ett löfte inför 2014 att arbeta för att våra äldreboende känns som en inspirerande plats för alla.

God Jul och tack till alla som har läst min blogg under det gångna året och väl mött under 2014 som kommer att bjuda på mycket spännande politisk konfekt!

Våld mot kvinnor

I måndags var det den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor, 25 november, en dag att uppmärksamma. Mer än en tredjedel av världens kvinnor drabbas av fysiskt och sexuellt våld, enligt WHO, under 2013.

Varje dag tar stadens kvinnojourer hand om våldutsatta kvinnor och sönderslagna familjer. Det är ett exempel på verksamhet som behövs för att stötta utsatta kvinnor. Ett annat exempel på utsatthet är de kvinnor och män som säljer sig själva och där massmedia nu rapporterar att hallickarna terroriserar och dödshotar kvinnorna för att få makten på gatan. Polisens satsning på synliggörande i andra stadsdelar för att stoppa skjutningarna har dessvärre fått den effekten att sexhandeln på Rosenlundsgatan underlättats. Här behöver vi tydligare arbeta med att ta fram metoder för att bryta förekomsten av trafficking.

Kvinnojourerna i vår stad gör ett fantastiskt arbete, att få tillgång till jourernas hjälp och stöd kan vara livsavgörande inte minst när det gäller kunskap om rättigheter. Ett fritt liv från våld och förtryck är en självklarhet som inte kan tas för given och då måste samhället ta sitt ansvar. Ett exempel på detta är att ta fram modeller för att socialtjänsten ska kunna göra "haveriutredningar" när en kvinna misshandlats till döds. Våldutsatta kvinnor och barn ska inte behöva återvända till sin våldförande partner. Ett led i detta är att finna former för att möjliggöra utslussningslägenheter.



 

Manifestation på Järntorget på Internationella dagen för avskaffande av
våld mot kvinnor.

Alliansen har varit tydlig med satsningar på landets kvinnojourer. Maria Arnholm, vår jämställdhetsminister, har ökat satsningarna på landets kvinnojourer, Den fördubbling av stöd som regeringen satsar i höstens budget på landets kvinnojourer och som  kommer att öka än mer kommande år måste också få genomslag och mötas upp med satsningar på kommunal nivå.

 

 

Att vara på landsmöte.

Något av det roligaste och mest intressanta som politiskt aktiv är att åka på Landsmöte. Att få vara med och forma partiets politik, träffa politiska kolleger och diskutera politik i fyra dagar uppfattas lätt som nördigt av omgivningen, men kul är det!
Och nu är vi åter från några synnerligen lyckade dagar i Västerås där vi antog ett nytt partiprogram, att ha deltagit i det känns särskilt stimulerande. Jag är glad att många av våra socialliberala värderingar framgick så tydligt i flera av besluten.



Redovisar dechargeutskottets rapport.

Jan Björklunds tal som inledde Landsmötet tog sitt avstamp i teamat för mötet "Vi vill mer". Det anspelade också på det nya partiprogrammet, vi har gjort mycket men vi vill göra mer. Jan talade om globaliseringen, en human flyktingpolitik, viktiga jämställdhetsfrågor och det glömda Sverige där Folkparitet alltid har ställt upp för dem som har svårast i vårt samhälle att komma till tals. Hela Jans tal går att läsa på www.folkpartiet.se.

De mest debatterade frågorna blev, en tredje pappamånad, långsiktigt ägande gällande bolag i välfärdssektorn och en ny skattereform.

Särskilt glädjande tyckte jag det var att skrivningen om litteraturkanon inte kommer att finns med i vårt kulturpolitiska program. För mig är det viktiga att barn och unga läser och inte alla gånger vad det är. Jag har stort förtroende för att våra lärare ser till individen och tar fram de böcker som lockar till läsning.  Någon "objektiv" bedömning om vad som är "bra" contra "dålig" litteratur anser inte jag gynnar läsandet. Utan vi måste på alla olika sätt få fler unga, framför allt pojkar, att läsa mer.

Landsmötet bjuder också på lite roande inslag. De övriga Alliansledarnas besök var särskilt uppskattat. Roligt, väl samspelade och under hjärtligt småprat verkade de både trivas och visa varandra respekt.

Landsmötesmiddagen är alltid en trevlig tillställning. I år spelade dock Sverige mot Portugal, varför behöva välja tycker dessa bordsherrar, nuförtiden går det att både äta och lyssna!

Sprutbyte även i Göteborg

Det är hög tid för Göteborg att införa ett sprutbytesprogram! I Malmö infördes det redan 1987 och i Stockholm i april 2013. Övriga platser i Sverige som har sprutbytesprogram är Lund 1986, Helsingborg 2010 och Kalmar 2012.

I går hölls en konferens om sprutbytesprogram där bland annat Malmö och Stockholm berättade om sina erfarenheter. Evidensbaserad forskning visar helt klart att sprutbytesprogrammet fungerar, att det främjar hälsa och ger en förbättrad livskvalité. Det är också en inkörsport till behandling och man ser i dag inga negativa konsekvenser såsom ökad användning av droger.

Sprutbytesprogrammets mål är att förhindra spridning av blodsmittevirus som HIV, hepatit B och hepatit C och att motivera till drogfrihet, i t ex Malmö har förekomsten av hepatit A och B helt försvunnit och man har inte haft någon HIV positiv sedan 2000.

Sjuksköterska och undersköterska finns på plats varje dag och på bestämda tider finns även läkare, kurator och barnmorska på plats. De inskrivna kan också lämna prover och vaccinera sig. I Malmö har hittills 4500 injektionsmissbrukare besökt sprutbytesprogrammet och i Stockholm har man efter 7 mån 840 st inskrivna. Fördelningen är ungefär 75 % män och 25 % kvinnor.

Utöver samtal så får personen ett visst antal sprutor och kanyler samt sprittussar, användning av sprittussar har gjort att infektioner har minskat kraftigt. Efter användandet måste sprutor/kanyler återlämnas för att få ut fler, 96 % lämnas tillbaka.

I Göteborg har det inte varit politiskt möjligt att införa ett sprutbytesprogram då både socialdemokrater och moderater är emot. Folkpartiet försökte för ett antal år sedan via en motion i fullmäktige men där blev den avslagen. För min del tycker jag att det borde vara självklart att vi ger människor möjlighet att skydda sig mot smitta och att också kunna fånga upp och på ett enkelt sätt motivera till behandling.

Som ansvarig läkare för sprutbytesprogrammet i Stockholm sa, " När jag gick hem efter den första veckan då mottagningen i Stockholm varit öppen kändes det som att vi gjort Stockholm till en bättre stad".

Det är nu hög tid att göra Göteborg till en bättre stad!