Bibliotek skapar möten.

Hösten är här och med den kommer Bok & Bibliotek, mässan för alla oss som älskar böcker, författare och läsning. I år har jag köpt ett seminariekort och hoppas på att få en av platserna för att kunna lyssna på både Jonas Gardell och Karl-Ove Knausgård, två av mina favoriter. Läsning är ett av livets glädjeämnen och kan både trösta och roa. Men tyävrr är det så att läsning minskar särskilt hos pojkar. Läsvanor har stor betydelse för läsfärdigheten och därmed också för möjligheten att tillgodogöra sig kunskapsinhämtningen i skolan. Därför är det oerhört viktigt att motivera och väcka unga människors läslust något som nu regeringen aktivt arbetar med.

Ett steg i arbetet med att göra litteraturen lätt tillgänglig är det beslut som kulturnämnden fattade i går att låta 300 m2 få vara kvar till och med 2014. Det lilla biblioteket 300 m2 kom till som en ersättning under Stadsbibliotekets renovering. Biblioteket har blivit oerhört populärt och är i dag stadens mest besökta bibliotek, och många som kommer är nya biblioteksanvändare. Framgångarna med 300 m2 är bland annat läget och de generösa öppettiderna. Folkpartiet hade redan i sin budget 2011 som förslag om att placera mindre bibliotek på centrala knutpunkter. Biblioteken ska ligga där människor rör sig och på så vis skapa nya mötesplatser, vilket 300 m2 också har bevisat blir fallet.
Efter att Alliansen lyft frågan om 300 m2 fortsatta öppethållande även efter Stadsbiblioteket nyöppnande beslöt kulturnämnden i går att låta verksamheten blir kvar 2014 ut. Vi hoppas på en framtid för 300 m2 även efter 2014!

Möte med Vision

I går träffade Alliansen i Stadshuset fackförbundet Vision för en diskussion om situationen i Göteborgs stad för förbundets medlemmar. Flera frågor lyftes såsom ledarskapet i kommunen, chefernas roll i stadsdelsorganisationen, kommissionen som arbetar med socialsekreterarnas arbetssituation och kompetensutveckling.

Förbundet har engagerade medlemmar som känner mycket för sina uppdrag men det finns brister inom kommunen som gör att man känner en oro att inte kunna klara sina uppgifter. Det finns goda exempel att lära av och det är viktigt att Göteborgs kommun nu blir en bättre arbetsgivare både för de anställda och för medborgarna.

Kvalitetsmål

I maj presenterade vi ett program för en bättre, tryggare och rättvisare äldreomsorg i Göteborg. Vi vill se en ny äldrepolitik och det finns mycket som behöver förbättras och reformeras. En utmaning som vi gärna antar! I ett antal blogginlägg kommer jag att kommentera och utveckla ett antal av de 33 punkter som programmet tar upp.

Det första som behöver göras är att sätta upp de mål vi vill nå. Vi har valt att kalla det för kvalitetskriterier, genom att göra dessa mätbara kan vi också säkerställa att kraven uppfylls. Man kan här dra en paralell till den nationella värdegrund som infördes i socialtjänstlagen 1 januari 2011. Bestämmelsen innebär bland annat att äldreomsorgen bör värna och respektera var och ens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning. Här ingår också aspekter gällande trygghet och bemötande. Utifrån dessa områden så utvecklas ett antal lokala värdighetsgarantier, något som pågår inom Göteborgs stad.

Enligt mätningar så finns det ett antal områden där det behövs ordentliga förbättringar mot i dag. 2012 genomförde Göteborg den sista egna brukarundersökningen bland äldre, från och med i år kommer kommunen endast använda den undersökning som Socialstyrelsen gör.

Målet borde naturligvis vara att alla är nöjda, alltså 100 % men tyvärr så tror jag det är en omöjlighet att nå dit. I Socialstyrelsens "öppna jämförelser" mäts trettio olika indikatorer, alltifrån bemötande till fallrisker. Kommunerna blir bedömda i förhållande till varandra, 25 % får "grönt", dessa kommuner är de bästa i förhållande till de andra, 25 % får "rött" alltså de som är sämst i förhållande till de andra och de mittimellan 50 % får gult.
Naturligtvis finns det en fara med dessa mätningar då de endast förmedlar hur bra kommunerna lyckas i förhållande till varandra och inte om hur bra eller dålig verksamheten är. Den senaste mätningen för 2012 hade Göteborg ingen indikator som visade på grönt utan endast gult och rött. Målet för oss måste vara att Göteborg ska uppnå grönt och tillhöra de 25 % bästa kommunerna i Sverige.

Läs Socialstyrelsens öppna jämförelser.

Ett nödrop från äldreomsorgen

Ett nödrop kommer återigen från äldreomsorgen, denna gång är det fackförbunden som i ett brev till SDN Majorna-Linné beskriver den ohållbara situation som personalen befinner sig i. Det är unikt och uppseendeväckande att fackförbunden går ihop och uttalar så tydlig kritik.

”Att arbeta med känslan av att man hela tiden är otillräcklig och att man egentligen borde springa ännu fortare är oerhört slitsamt, alla kan göra detta under ett kort tag. Men att det pågår hela tiden tömmer resurserna så småningom.”

I en interpellation till kommunfullmäktige kräver jag nu svar från SDN Majorna-Linnés ordförande om vilka åtgärder som nämnden tänker vidta för att lösa den kritiska situationen. Göteborgs-Posten uppmärksammar brevet.

Vi har fått nog av nödrop från äldreomsorgen. Så kan det inte fortsätta, vare sig för personal eller de äldre. Det räcker nu. Äldreomsorgen i Göteborg behöver ett lyft, ny politisk ledning och nya idéer.

Intraprenader och bo bra på äldre dar.

I måndags hade P4 Göteborg ett inslag om intraprenader. Äldreboendet Tubberödshus på Tjörn som drivs i denna form togs upp som exempel. Här kan man tydligt se att när personalen får större inflytande så ger det också bättre vård för våra äldre och ökad trivsel bland de anställda. Kommunstyrelsens ordförande Martin Johansen (FP) säger: Syftet har aldrig varit att sänka kostnaden, utan det var kvalité för de äldre som var det viktiga. Även chefen på boendet tycker det är stor skillnad nu mot tidigare efter fyra års intraprenad.

I går fattade kommunstyrelsen beslut om att skicka ut förslag på regler gällande intraprenader inom Göteborgs Stad. Efter synpunkter från förvaltningar kan snart reglerna antas och intraprenad kan även bli verklighet i Göteborg. Först ut att ansöka är det underbara äldreboendet Gerads Gård i Högsbo. Det känns fantastiskt roligt att lägga ett förslag i fullmäktige som förvandlas till verklighet!

I en licentiatuppsats av Maria Kulander vid Kungliga Tekniska Högskolan konstateras att många äldre inte är nöjda med sin boendesituation.Tvärtemot rådande äldrepolitik som går ut på att bo kvar i sitt boende så länge som möjligt så vill många äldre flytta. I första hand är det de som är över 75 år som är missnöjda med sitt boende. Hinder för att flytta är oron över att kanske få en högre kostnad, brist på information om andra boenden och problem att genomföra själva flytten. Däremot fanns det ingen indikation på att skattesystemet vid en försäljning av den nuvarande bostaden skulle vara en hindrande faktor.
Detta ligger helt i linje med det som jag tidigare har sagt. Många äldre vill flytta men då framför allt bristen på bra alternativ är få går det inte. Därför måste vi bygga fler mellanboenden i form av trygghetsboenden, äldrekooperativ eller insprängda lägenheter.
Äldre behöver också få riktade åtgärder för att underlätta flytt eller att hitta bättre alternativ till nuvarande bostad.

I en debattartikel i gårdagens Dagens Industri skriver Magdalena Andersson (S) om långtidsarbetslösa som går i Fas 3 att "det är bättre att de får göra ett handtag i vården". Visst är det så att det säkert på många ställen behövs mer personal men de som arbetar inom vård och omsorg ska ha utbildning och vara lämpade för uppgiften. Att arbeta inom vård och omsorg är ett av våra viktigaste områden och det är inte fråga om att "göra ett handtag" utan här krävs kvalificerad arbetskraft. Varför kan inte samma "handtag" erbjudas inom mer manliga yrken såsom byggnad- och anläggningsarbeten? Varför skall alltid kvinnoyrken uppfattas som att det krävas bara ett "handtag" för att klara jobbet?

Almedalen

Visby innebär inte bara politik utan är också en underbart vacker stad där nu rosornas står i full blom., kallas ju också för rosornas stad.  

Väl hemkommen från en omväxlande, intressant och intensiv vecka kommer här några tankar från Visby och Almedalen. Det är svårt att sammanfatta ett trettiotal seminarium och ett antal intressanta möten med både nya och gamla bekanta. Många beskyller almedalsveckan för att vara ett ställe för inbördes beundran och minglande med vinglas i handen. Och visst förekommer det, framför allt älskar massmedia att visa upp alla "kändisar" och deras förehavande. Men för oss vanliga gräsrotspolitiker så är veckan en källa till inspiration och fortbldning. Tillfälle till att få nya tankar och idéer, lyssna på ämnen och personer som det inte finns möjlighet till att göra i vår vardag. Det som också ger en "kick" är att nästan samtliga seminarium är helt fullsatta av intresserade åhörare, på flera ställen fick man sätta in extrastolar eller folk fick stå.

Seminarierna, i alla fall, de som jag besökte höll alla hög klass. Hur väljer man bland över två tusen programpunkter? Inte helt lätt, då det fanns mycket som lockade, från framtidsspaning till offentlig upphandling.

 

För min del så blev det bland annat, en del äldreomsorg om kvaltetssäkrad omsorg, vinster i välfärden, införande av seniorRut, samverkan i hemsjukvården. Lyssande också bland på om romers situation i Europa där Cecilia Malmström deltog, om crowdfunding i kulturen, om hur få in fler unga på arbetsmarknaden, om kvinnor som startat vårdföretag, om hur vi röstar och hur den politiska spelplanen förändras och mycket mer.

Här ett axplock med lite bilder.

Dagny Carlsson, 100 år, intervjuas om sin syn på hemtjänsten på Almegas seminarium om att införa Senior-RUT. Kommuner hänvisar allt oftare sina äldre till RUT-företag för att få servicetjänster utförda. Eftersom RUT tjänster fortfarande beskattas hindras av kostnadsskäl alltför många äldre från att köpa de tjänster man efterfrågar. Tillgången blir en klassfråga. Något att fundera över kanske, kommunerna har bara råd med ren omvårdnad men för att ha ett gott liv behövs också omsorg- och servicetjänster.

Peter Örn var moderator på ett seminarium om hur EU-migranternas situation ser ut i dagens Sverige, här omgiven av Marika Markovits och Lotta Säfström, direktor för Stockholms- respektive Götebogs Stadsmission. Fler och fler EU-migranter söker sig norr ut i Europa på grund av den ekonomiska krisen i de södra delarna. I dag kommer inte bara de fattigaste utan fler med utbildning men arbetslösa som försöker hitta försörjning i Sverige. Flera lever på under 4 dollar per dag vilket är FNs definition av fattigdom. Lite ironskt konstaterade panelen att i Sverige vill vi gärna vara en del av Europa men vi vill helst se att våra europiska arbetslösa söker sig till något annat land än Sverige. Ett av problemen är få ett s k samordningsnummer som utfärdas av Skatteverket för personer som inte är folkbokförda i Sverige men som behövs för att kunna ta ett arbete. Här vittnar flera om att samverkan mellan Försäkringskassa, Arbetsförmedling och Skatteverket inte fungerar särskilt bra men nu kommer förbättringsåtgärder att sättas in. I England t ex är sysselsättningsgraden högre bland de rumäner som flyttat dit än bland infödda.

Ett par lite roligare kulturseminarium bjöds det också på. Fyra av Sveriges tyngsta kulturpolitiker målade en tavla och debatterade konstpolitik. Här visar vice ordförande i kulturutskottet Ulf Nilsson (FP) och kulturministern Lena Adolsohn-Liljeroth (M) upp sitt mästerverk. Som speglar de ljusa respektive mörka krafterna i livet vilka båda behövs för att skapa dynamik. Faktiskt en riktigt bra tavla som också vann en omröstning som gjordes. Det andra paret som målade var Gunilla C Carlsson, ordförande kulturutskottet (S) och Tina Ehn, kulturpolitisk talesperson (MP). En av de viktigste reformerna som regeringen gjort är avtalet om att konstnärer skall ha ekonomisk ersättning utifrån sin arbetsinsats, då 70 % av konstnärerna är egna företagare är detta avgörande för möjligheten att driva sitt företag. Enligt det så kallade MU-avtalet (medverkans- och utställningsersättningsavtalet) garanteras konstnären ersättning i samband med en utställning. Tyvärr så följs inte reglerna, ca 65 % av kommunerna följer inte avtalet. Politikerna var helt överens om att detta måste snabbt implementeras därför har Konstnärernas riksförbund fått extra medel av regeringen för att informera kommuner och regioner om vad som gäller.

En eftermiddag bjöds det filmvisning, i en överfull biosalong. Ämnet var "Filmer som engagerat och påverkat - politiker väljer och berättar". Fem politiker från fem olika decennier valde varsin film, som vi fick se ett avsnitt ur, och utifrån den följde ett samtal om tidsandan, samhällsutvecklingen och filmens unika styrka att kunna skapa engagemang och påverka opinioner. Under Svenska Filminstitutets vd Anna Serner ledning valde och diskuterade panelen följande filmer, Ingvar Carlsson - Kvarteret Korpen, Gudrun Schyman - dokumentär om kvinnors arbete på 70-talet, Ulf Adolsohn - Sällskapsresan II, Birgitta Olsson - Thelma & Louise och Gustav Fridolin - Äta, sova, dö. 

Kvotering till bolagsstyrelser drog också fullsatt hus. Birgitta Olsson inledde och berättade bland annat att under regeringens tid så har de kvinnliga ledamöterna i statliga bolagstyrelser ökat från 23 % till 50 %. Panelen var delad om kvotering i bolagstyrelser behövs med Cecilia Wikström (FP) och Maria Abrahamsson (M) emot och Marita Ulvskog (S) och  Carina Lundberg Markow (Folksam) för. Vill vi verkligen bli inkvoterade och inte komma in på egna meriter kontra att det tar alldeles för lång tid var som vanligt huvudargumenten. Själv är jag lite kluven men är egentligen emot även om jag håller med att det tar för lång tid men tycker ändå inte att kvotering är rätt väg. Jag tror också att detta är en generationsfråga, med dagens mer jämställda yngre män kommer också en annan attityd till kvinnors tillträde till styrelserummen.

Ett stilleben utomhus från en av gatorna får avsluta min lilla resumé från Visby.

Intressant och lärorikt med flera uppslag att ta tag i när arbetet sätter i gång till hösten. Och jag säger tack för denna gång Almedalen och ser framemot nästa år.

 

IVO vår nya myndighet

Inspektionen för vård och omsorg är statens nya myndighet med ansvar för tillsyn av sjukvård och omsorgsverksamhet. Myndigheten som började arbeta den 1 juni är en avknoppning från Socialstyrelsen, nära hälften av Socialstyrelsens nuvarande verksamhet flyttar till IVO, som den nya myndigheten kallas.

Jag tycker det är utmärkt att regering och riksdag nu lyfter upp kvalitetsarbetet till en egen myndighet som inte behöver konkurrera om resurser med Socialstyrelsens övriga verksamheter. Myndighetens viktigaste uppgift blir att försäkra att människor får den vård och omsorg de har rätt till och att verksamheterna lever upp till lagar och förordningar. Viktigt för arbetet är att återkopplingen efter inspektionerna blir bättre och att även kunna ge råd och vägledning efter tillsynens resultat. Antalet anställda kommer vara mellan 550-600 personer och anslaget något större än vad Socialstyrelsen hade för tillsyn. Ser framemot den nya myndighetens första rapport!

En av de undersökningar som Socialstyrelsen gjorde är "Äldreguiden" som visar kvalitén på våra äldreboenden. Det är 18 olika indikatorer som mäts, såsom personalens utbildning, personaltäthet, måltider med mera. Maxpoängen som ett boende kan komma upp till är 72 poäng. Om vi tittar på stadens boenden så finns det inget som kommer över 56 poäng och flera som inte ens klarar hälften alltså 36 poäng. Skrämmande, här finns mycket som behöver göras. När det gäller omsorgspersonalens utbildning är det oroande att så många boende har tjänstgörande personal som inte har adekvat utbildning.

Vad som är ännu mer oroande är att socialdemokraterna anser att långtidsarbetslösa utan den rätta utbildningen ska tas in som extra personal. Dessa personer ska "handledas" av den ordinarie personalen som redan i dag på alltför många ställen har en tung arbetssituation. Men det som är oacceptabelt är socialdemokraternas syn på både de äldre men framför allt på personalens kompetens. Att arbeta med äldre, där många lider av olika sjukdomar, är en ansvarsfull uppgift som kräver utbildning och kompetens. Varför föreslog man inte istället att arbetslösa kunde arbeta inom byggbranschen eller i industrin? Kan det vara så att fortfarande värderas typiskt kvinnliga yrken lägre än de traditionellt manliga?