Ibland händer det som inte är så vanligt, vi får majoriteten med oss.
Kommunstyrelsen beslutade i september 2012 att vissa verksamheter skulle överföras från stadsledningskontoret till olika nämnder, en av dessa verksamheter var Senior Göteborg. Och redan då markerade vi mot olämpligheten att inte längre ha en central placering för den typen av övergripande verksamhet som Senior Göteborg bedriver.
Senior Göteborgs uppgift är att initiera och stödja kommungemensamm utvecklingsfrågor för äldre. Under remissbehandlingen framkom att det fanns betydande olikheter i uppfattningen om placeringen av Senior Göteborg och till slut landade tjänsteutlåtandet i att Social Resursnämnd var det bästa. När ärendet sedan kom till kommunstyrelsen skrev Alliansen ett yrkande om att Senior Göteborg fortsatt skall vara kommuncentralt. Och efter en bordläggning hade majoriteten ändrat sig och biföll alltså vårt yrkande! Senior Göteborg blir kvar centralt, utmärkt tycker jag som ser det som ett embryo till den Äldrenämnd vi vill införa efter valseger 2014.
torsdag 24 oktober 2013
måndag 21 oktober 2013
Partnerskap och tiggeri
Hösten är här och med den kommer kyla och mörker. De flesta av oss har en varm säng att krypa ner i om kvällen men det finns många som inte har det.
En särskilt utsatt grupp är migrerade EU-medborgare. Vi vet från förra vintern att läget snabbt blev bekymmersamt hos frivillig organisationerna när temperaturen visade på minusgrader. Därför kommer kommunen tillsammans med organisationerna Bräcke Diakoni, Stadsmissionen och Frälsningsarmén att samverka för att avhjäpa den största nöden, bland annat genom att erbjuda sängplatser och dagcentral.
Detta har lett fram till förslaget att genomföra ett Idéburet - offentligt partnerskap (IOP), det första i Göteborg. Modellen är framtagen för utförande av tjänster som varken lämpar sig för föreningsbidrag eller upphandling.Tanken är att partnerskapet stärker samspelet mellan det offentliga och den idéburna organisationen och ger möjlighet för båda parter att uppfylla syfte och mål. Partnerskapet bygger på respekt inför varandras olika förutsättningar, öppenhet och respektfull hantering av de offentliga medlen som möjliggör verksamheten.
Ärendet kommer upp på dagordningen för social resursnämndens möte på onsdag, för min del tycker jag det är en utmärkt form av samverkan mellan det offentliga och civila samhället, något vi gärna ser mer av. Det skall bli spännande att följa utvecklingen av partnerskapet.
Många rykten florerar om de tiggare som vi ser på våra gator. Att det är organiserade ligor som ligger bakom är något som inte stämmer. Undersökningar har gjorts både i Stockholm och Göteborg, av polis och sociala myndigheter, och man är samstämiga, det finns inga ligor. Anledningen är enkel, tiggeri ger helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att det skall vara av intresse för den organiserade brottsligheten. De människor som kommer hit, kommer helt enkelt av den anledningen, att det är till och med bättre att tigga här än att bli kvar i sitt hemland.
Tiggeri är inte en lösning utan vad vi måste göra är att bekämpa fattigdom men inte de fattiga. Att vara fattig är inget brott utan vi måste visa dessa människor respekt och försöka lindra deras nöd och dela med oss av det överflöd som vi lever i. Det är därför glädjande att Världsbanken på sitt årsmöte för ett par veckor sedan fattade beslut om en handlingsplan som skall halvera den allra värsta fattigdomen i världen fram till 2020. FNs fattigdomsgräns är 8 kr om dagen, undrar just hur många kronor tiggarna här i Göteborg får i sin pappersmugg per dag?
En särskilt utsatt grupp är migrerade EU-medborgare. Vi vet från förra vintern att läget snabbt blev bekymmersamt hos frivillig organisationerna när temperaturen visade på minusgrader. Därför kommer kommunen tillsammans med organisationerna Bräcke Diakoni, Stadsmissionen och Frälsningsarmén att samverka för att avhjäpa den största nöden, bland annat genom att erbjuda sängplatser och dagcentral.
Detta har lett fram till förslaget att genomföra ett Idéburet - offentligt partnerskap (IOP), det första i Göteborg. Modellen är framtagen för utförande av tjänster som varken lämpar sig för föreningsbidrag eller upphandling.Tanken är att partnerskapet stärker samspelet mellan det offentliga och den idéburna organisationen och ger möjlighet för båda parter att uppfylla syfte och mål. Partnerskapet bygger på respekt inför varandras olika förutsättningar, öppenhet och respektfull hantering av de offentliga medlen som möjliggör verksamheten.
Ärendet kommer upp på dagordningen för social resursnämndens möte på onsdag, för min del tycker jag det är en utmärkt form av samverkan mellan det offentliga och civila samhället, något vi gärna ser mer av. Det skall bli spännande att följa utvecklingen av partnerskapet.
Många rykten florerar om de tiggare som vi ser på våra gator. Att det är organiserade ligor som ligger bakom är något som inte stämmer. Undersökningar har gjorts både i Stockholm och Göteborg, av polis och sociala myndigheter, och man är samstämiga, det finns inga ligor. Anledningen är enkel, tiggeri ger helt enkelt inte tillräckligt med pengar för att det skall vara av intresse för den organiserade brottsligheten. De människor som kommer hit, kommer helt enkelt av den anledningen, att det är till och med bättre att tigga här än att bli kvar i sitt hemland.
Tiggeri är inte en lösning utan vad vi måste göra är att bekämpa fattigdom men inte de fattiga. Att vara fattig är inget brott utan vi måste visa dessa människor respekt och försöka lindra deras nöd och dela med oss av det överflöd som vi lever i. Det är därför glädjande att Världsbanken på sitt årsmöte för ett par veckor sedan fattade beslut om en handlingsplan som skall halvera den allra värsta fattigdomen i världen fram till 2020. FNs fattigdomsgräns är 8 kr om dagen, undrar just hur många kronor tiggarna här i Göteborg får i sin pappersmugg per dag?
fredag 11 oktober 2013
Praktisk politik
För nästan precis två år sedan la jag en motion om möjligheten för verksamheter i Göteborgs kommun att starta intraprenader och vid fullmäktigemötet i går så antogs reglerna. Den första intraprenaden i Göteborg blir äldreboendet Gerdas Gård som den 1/1 2014 kommer att drivas som intraprenad och det finns fler verksamheter i kommunen som vill starta upp.
Jag tror att intraprenadformen lämpar sig väldigt väl inom de kommunala verksamheterna. Intraprenaden är en resultatenhet inom kommunen med utökade befogenheter och större ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Kommunen har fortfarande ansvaret för verksamheten men eventuellt överskott kan användas i verksamheten för att höja kvaliteten. Genom kortare beslutsvägar kommer boende och personal ges större inflytande över omsorgens innehåll. I de kommuner som arbetar med intraprenad som en verksamhetsform kan man se att det har lett till ekonomiskt tänkande, förbättrat ledarskap, mer delaktighet och bättre ansvarstagande. För de som gärna vill ta mer ansvar och arbeta självständigare och har idéer om utveckling men ändå tycker det är ett för stort steg att ta att starta eget ger detta möjligheten att pröva något nytt. Jag kommer med spänning att följa de intraprenader som nu startas i kommunen.
I veckan var jag och gjorde ett studiebesök på Göteborgs kommunala kvinnojour, Kriscentrum för kvinnor, man driver också en samtalsmottagning.
Beläggningen på jouren är runt 97 % och det innebär ett många gånger pressat läge där personalen är tvungen att avvisa kvinnor då det inte finns plats. Genomsnittstiden som kvinnan är på boendet är 2-3 månader. De flesta kvinnor har barn med sig. Det finns bland annat en barnpedagog som ser till barnens behov och stimulans då det självklart blir en traumatisk upplevelse att lämna sin miljö. Många män använder också barnen som länk för att kvinnan ska återvända. Pappan hämtar barnen vid skolan och tar hem dem för att locka kvinnan att komma efter.
Det var många sorgliga och skrämmande berättelser som personalen vittnade om. Det största problemet för kvinnorna att kunna gå vidare är bristen på bostäder, de flesta av kvinnorna har ingen möjlighet att köpa en bostad och att få en hyresrätt är näst intill omöjligt och ibland är därför enda utvägen att återvända till sin plågoande. Personalen menade också att möjligheten för mannen att förhala boskillnaden gör det svårt för kvinnan att börja ett nytt liv. Man tyckte också att barnens synpunkter inte alla gånger beaktades när det gällde vårdnadstvister. Här finns ett antal frågor som vi som politiker behöver arbeta med för att ge våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld möjlighet till att snabbare kunna bli fria och gå vidare.
Jag tror att intraprenadformen lämpar sig väldigt väl inom de kommunala verksamheterna. Intraprenaden är en resultatenhet inom kommunen med utökade befogenheter och större ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Kommunen har fortfarande ansvaret för verksamheten men eventuellt överskott kan användas i verksamheten för att höja kvaliteten. Genom kortare beslutsvägar kommer boende och personal ges större inflytande över omsorgens innehåll. I de kommuner som arbetar med intraprenad som en verksamhetsform kan man se att det har lett till ekonomiskt tänkande, förbättrat ledarskap, mer delaktighet och bättre ansvarstagande. För de som gärna vill ta mer ansvar och arbeta självständigare och har idéer om utveckling men ändå tycker det är ett för stort steg att ta att starta eget ger detta möjligheten att pröva något nytt. Jag kommer med spänning att följa de intraprenader som nu startas i kommunen.
I veckan var jag och gjorde ett studiebesök på Göteborgs kommunala kvinnojour, Kriscentrum för kvinnor, man driver också en samtalsmottagning.
Beläggningen på jouren är runt 97 % och det innebär ett många gånger pressat läge där personalen är tvungen att avvisa kvinnor då det inte finns plats. Genomsnittstiden som kvinnan är på boendet är 2-3 månader. De flesta kvinnor har barn med sig. Det finns bland annat en barnpedagog som ser till barnens behov och stimulans då det självklart blir en traumatisk upplevelse att lämna sin miljö. Många män använder också barnen som länk för att kvinnan ska återvända. Pappan hämtar barnen vid skolan och tar hem dem för att locka kvinnan att komma efter.
Det var många sorgliga och skrämmande berättelser som personalen vittnade om. Det största problemet för kvinnorna att kunna gå vidare är bristen på bostäder, de flesta av kvinnorna har ingen möjlighet att köpa en bostad och att få en hyresrätt är näst intill omöjligt och ibland är därför enda utvägen att återvända till sin plågoande. Personalen menade också att möjligheten för mannen att förhala boskillnaden gör det svårt för kvinnan att börja ett nytt liv. Man tyckte också att barnens synpunkter inte alla gånger beaktades när det gällde vårdnadstvister. Här finns ett antal frågor som vi som politiker behöver arbeta med för att ge våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld möjlighet till att snabbare kunna bli fria och gå vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)