För nästan precis två år sedan la jag en motion om möjligheten för verksamheter i Göteborgs kommun att starta intraprenader och vid fullmäktigemötet i går så antogs reglerna. Den första intraprenaden i Göteborg blir äldreboendet Gerdas Gård som den 1/1 2014 kommer att drivas som intraprenad och det finns fler verksamheter i kommunen som vill starta upp.
Jag tror att intraprenadformen lämpar sig väldigt väl inom de kommunala verksamheterna. Intraprenaden är en resultatenhet inom kommunen med utökade befogenheter och större ansvar för verksamhet, ekonomi och personal. Kommunen har fortfarande ansvaret för verksamheten men eventuellt överskott kan användas i verksamheten för att höja kvaliteten. Genom kortare beslutsvägar kommer boende och personal ges större inflytande över omsorgens innehåll. I de kommuner som arbetar med intraprenad som en verksamhetsform kan man se att det har lett till ekonomiskt tänkande, förbättrat ledarskap, mer delaktighet och bättre ansvarstagande. För de som gärna vill ta mer ansvar och arbeta självständigare och har idéer om utveckling men ändå tycker det är ett för stort steg att ta att starta eget ger detta möjligheten att pröva något nytt. Jag kommer med spänning att följa de intraprenader som nu startas i kommunen.
I veckan var jag och gjorde ett studiebesök på Göteborgs kommunala kvinnojour, Kriscentrum för kvinnor, man driver också en samtalsmottagning.
Beläggningen på jouren är runt 97 % och det innebär ett många gånger pressat läge där personalen är tvungen att avvisa kvinnor då det inte finns plats. Genomsnittstiden som kvinnan är på boendet är 2-3 månader. De flesta kvinnor har barn med sig. Det finns bland annat en barnpedagog som ser till barnens behov och stimulans då det självklart blir en traumatisk upplevelse att lämna sin miljö. Många män använder också barnen som länk för att kvinnan ska återvända. Pappan hämtar barnen vid skolan och tar hem dem för att locka kvinnan att komma efter.
Det var många sorgliga och skrämmande berättelser som personalen vittnade om. Det största problemet för kvinnorna att kunna gå vidare är bristen på bostäder, de flesta av kvinnorna har ingen möjlighet att köpa en bostad och att få en hyresrätt är näst intill omöjligt och ibland är därför enda utvägen att återvända till sin plågoande. Personalen menade också att möjligheten för mannen att förhala boskillnaden gör det svårt för kvinnan att börja ett nytt liv. Man tyckte också att barnens synpunkter inte alla gånger beaktades när det gällde vårdnadstvister. Här finns ett antal frågor som vi som politiker behöver arbeta med för att ge våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld möjlighet till att snabbare kunna bli fria och gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar