Värdig omsorg

I Almedalen kom Göran Hägglund (KD) med löftet om att de 85-åringar som vill ha plats på ett äldreboende ska få det utan biståndsbedömning. Även miljöpartiet har i sin kommunala budget här i Göteborg lagt fram samma förslag. Vid en första tanke kan detta tyckas vara en tilltalande och mänsklig åtgärd. Men det finns flera frågeställningar som inte har några självklara svar vid ett eventuellt införande.

Hur åldern påverkar oss är väldigt individuellt, en 85-åring kan vara betydligt piggare både mentalt och fysiskt än en 75-åring. Utan biståndsbedömning kan då en 85-åring med mindre behov ”gå före” en 75-åring som är i stort behov av plats. Invändningen kan då vara ett en ”pigg” 85-åring söker sig inte till ett äldreboende. Nej det är nog riktigt, men vem bestämmer i vilken turordning de äldre skall få plats om vi inte har någon form av bedömning av vem som har störst behov.

Precis som på en akutmottagning där en bedömning görs över vilken prioritering som patienten har måste vi även inom äldreomsorgen göra en bedömning.

En annan sak som oroar mig mer är hur närstående kan komma att driva på den äldre att flytta till ett äldreboende bara för att det är tryggare att ha den äldre på ett boende än i hemmet. Många äldre som inte vill flytta och som kan klara sig i sitt hem med hjälp av hemtjänst kan känna sig tvingade att göra barn eller andra släktingar till viljes. Det kan vara svårt att argumentera mot anhöriga och mot den äldres vilja sker så flytten. En utveckling som jag inte vill att våra äldre ska behöva uppleva utan en riktigt gjord biståndsbedömning kan öppna upp andra möjligheter för den äldre.

Nej, en plats till ett särskilt boende för äldre måste fortsatt vara biståndsbedömnt för att dels försäkra att den person med störst behov får en plats och dels för att äldre inte ska bli tvingade av anhöriga att flytta mot sin vilja.  

Vad vi istället behöver göra är, att vid en biståndsbedömning måste större hänsyn tas till oro, ångest, ensamhet och nedstämdhet än vad som görs på många håll i dag. Socialtjänstlagens paragraf gällande äldre människor om att leva ett värdigt liv och känna välbefinnande måste tydligare definieras.

Den 1 januari 2011 trädde ett flertal författningsändringar inom äldreomsorgen i kraft, ”Värdigt liv i äldreomsorgen”. Regeringen har infört en nationell värdegrund vilket ger den äldre betydligt större möjligheter till att själv bestämma över sin situation. Men för att detta skall bli möjligt i praktiken måste kommunerna ta fram tydliga kriterier om vad som är ett värdigt liv. Folkpartiet vill därför införa ett antal mätbara kvalitetskriterier som blir styrande för verksamheten över staden. Med kvalitetskraven som grund vill vi ha en omsorgsgaranti som skapar en likvärdighet för alla kommunens äldre och om inte garantin uppfylls skall den äldre erhålla ersättning som kompensation.

På så vis kan vi garantera att den som är i störst behov av en plats på äldreboende också får den samtidigt som vi öppnar upp för en biståndsbedömning som ger ett värdigt liv fram till livets slut.